Jag fick ett sånt jävla glädjepirr

i kroppen att jag var tvungen att skriva av mig. Egentligen borde jag sova nu för imorgon ska jag va på topp då vi ska till Seiran och fira henne men jag kan inte för jag känner så mycket lycka inom mig. Var kommer den lyckan från då? Jag låg och funderade över mitt liv, vilken jävla vändning de gjort det senaste året. Förr ett år sen ungefär var jag i turkiet och när jag kom hem därifrån fylldes mitt liv av så jävla mycket drama att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Alla mina bästa vänner hade flyttat från mig och de vänner jag hade kvar hade jag tappat kontakten med. Det fanns några men dom bestämde jag mig för att dra mig undan och det är ett av de bästa besluten jag fattat i hela mitt liv. Jag är så grymt lycklig att jag flyttade ner hit, jag är så glad över det liv jag nu fått. All drama, alla idioter och allt skitsnack som cirkulerar i piteå är inte längre en del av mitt liv. "Hon var med han, hon har sagt så, hörde du vad hon gjorde" är inte längre saker som jag hör, jag har bara vänner här, och jag har bara bra vänner. Det är så jävla underbart att gå ut en kväll och veta att de människor man träffar de gillar man och det finns ingen risk att man stöter på en person som man inte heller vill träffa. Jag ser inte mig själv flytta tillbaka till piteå, någonsin. Mitt så kallade äventyr som jag skulle prova på har visat sig vara så underbart och jag ångrar det inte en sekund. Visst är det svårt att vara i från min familj eftersom jag älskar min familj mest av allt i hela världen men jag vet att om jag flyttar tillbaka så skulle jag ångra det varje dag. Det mest tråkiga är att jag och sugar mama fått så bra kontakt nu, det är tråkigt att jag då ska bo så satans långt bort. Men jag träffar henne då jag är hem och förhoppningsvis kommer hon och hälsar på :) Jag ser grymt ljust på framtiden, oavsett om jag beslutar mig för att fortsätta plugga eller om jag beslutar mig för att börja jobba, jag vet att mitt liv finns här nu och jag hoppas och ser fram emot att spendera några år till här. Emelie, jag älskar dig, tack för att du fick mig att flytta hit, du räddade mig och det tror jag också att du vet. Piteå kan snyta sig i förhuden, jag hatar den staden och jag vill aldrig återvända. Nu ska jag försöka få mig ett par timmars sömn innan Emelie kommer hem från skolan och väcker mig :) Ha det gott alla mina vänner, även ni i piteå (ni vet vilka ni är pojkar) ni vet att jag älskar er!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Trackback
RSS 2.0